Just denna minut svämmar sociala medier över av kommentarer som hur kunde det bli så och varför, är folk inte kloka.

Tidningarna har USA-valet på alla förstasidor och den ena kändisen efter den andra uttalar sig i ämnet.

Alla förståsigpåare kommer fram och låter sig, högljutt, intervjuas.

 

Jag vet att det här är stort. Det är en stor, stor händelse i vår tids värld. Till och med så stor att världsbilden förändras totalt.

Fast gör den det? Just nu, menar jag. Eller har den gjort det under en längre tid?

 

Vi får tycka vad vi vill, och vi får rösta hur vi vill, eller hur?

Ändå blir vi förvånade, förfärade och förtvivlade när det som händer sker.

 

Jag säger inte att det är rätt. Jag försvarar det inte.

 

Men…det var väntat! Det var mycket väntat!

Det här är resultatet av förändringens vind som vi hört vina runt stugknuten ett bra tag.

 

Frågan nu är:

Hur förvånade, förfärade och förtvivlade vill vi vara om två år?

 

Börja prata med varandra! Politiker: arbeta inkluderande! Diskutera öppet med alla!

Stäng inte ute! Skapa inte offerroller och tyckasyndom-mentaliteter.

Nej, lyssna på folket! På alla i samhället! Ta till er vad som sägs! Var entreprenörer och efterforska vad som saknas och ge oss det, utan massa byråkrati-schäbbel!

 

Fyra år är en lång, lång tid. Två år är något kortare.

Om två år är det här i Sverige det sker…

/ Jessica