Who’s Your Person

 

Alla som sett Grey’s Anatomy vet vad jag menar ♥

 

Den där Personen som du kan dela allt med!

Den där Personen som är den första du vill gråta ut hos,

den första som du vill berätta det där roliga för!

Den där Personen som du kan vara tyst tillsammans med!

Personen som är ditt stöd i Livet!

 

Frågan du måste ställa dig är:

Vem är DIN Person?

 

Innan jorden håller på att gå under

Innan du förlorar jobbet

Innan marken rämnar under dina fötter

Innan du behöver opereras

Innan den du lever ihop med inte finns där längre

Innan du inser att världen inte ser ut som du alltid trott att den gjort

 

Vem är just DIN Person?

Och…

…är du dens Person tillbaka?

 

Who’s Your Person

 

/ Jessica

IMG_4453

Jag Ska Inte Tro Att Jag Är Nåt…Eller?

Vilken tur med vädret du har när du är hemma! Härligt att kunna vara ledig med sånt här väder. Underbart att pricka in ledigheten just när det fina vädret är.

TankeVurpa a’ la’ gigantiska proportioner

Hallå? Jag är inte ledig – Jag är sjukskriven!

Det är inte för mitt höga nöjes skull jag är hemma – Jag är sjukskriven!

Jag har inte tur med vädret – jag har oturen att vara sjuk!

Skärp er!

 

Jag finns inte till för att samhället ska få känna sig duktigt

Samhället är sjukt – Jag vill vara frisk

Varför ska jag sitta hemma och till slut inte ha något eget värde för att sen bli ”räddad” av samhället när allt jag vill är att försöka hitta vägar runt mitt onda

 

Dom som inte orkar hjälpa sig själva dom måste vi hjälpa säger du kanske nu

Dom som inte törs

Dom som inte vill

 

Frågan är snarare VARFÖR orkar, törs och vill vi inte.

 

Kan det vara så att samhället redan tryckt ner oss genom att sätta krokben, ta undan möjligheterna och gett oss mantrat: du ska inte tro att du är något!

 

Ja, precis så är det!

I dagens Sverige har du inget värde om du hjälper dig själv, hittar egna vägar och uppvisar resultat genom kreativt tänkande!

Nej, i dagens Sverige får du ett värde om du visar dig svag, hjälplös och underkastar dig samhällets normer (läs Jantelag).

Inte ska väl jag…

Det klarar väl inte jag…

 

Jag är inte svag – jag är inte negativ

Men jag blir det när jag inte får hjälpa mig själv

 

Som jag ser det har jag två val:

Att fortsätta träna och röra på mig för att må så bra jag kan med blickarna och kommentarerna om tvivel och ett samhälle som ser ner på mig

Eller:

Att sätta mig hemma isolerad och vänta på att samhället hjälper mig och där bli bemött av: vad synd det är om dig; kom lilla vän ska vi hjälpa dig

 

Vilket tycker du känns som en bra lösning?

Vilket samhälle tillhör du?

Vilket samhälle vill du ha?

Vilket samhälle vill du ge till våra barn?

Vilket av mina två val tror du är bäst för mig och min vilja att bli frisk?

 

Kan vi, snälla medmänniskor, vara överens om att det räcker nu?

Kan vi, istället för att stjälpa; stötta och hjälpa varandra?

Lyfta, peppa och stärka varandra

 

Du vet inte min börda – Jag vet inte din – Vi vet inte andras

Men alla Är nåt! Alla Är värdefulla! Jag med!

Trots att jag är sjukskriven ♥

/ Jessica

_MG_0742Editsmall

Att Dö en smula

Det sägs att nysa är det närmaste du kan komma att dö. Jag vet inte om det stämmer men visst känns det som om allt i kroppen stannar av för några millisekunder?

Jag har tyvärr hittat ett sätt till att dö en smula: att vara sjukskriven.
.
Nu förstår jag varför vi som är sjukskrivna inte tränar på gym, inte går promenader, inte är ute bland folk…bland friska folk.
Vi orkar inte dö en smula, igen och igen och igen
.
Vad fort du går! Vad ofta du promenerar! Hade inte du ont? Var inte du sjukskriven? Jaha, det var inte så farligt med ryggen!
.
Du kunde lika gärna sagt: ”Lägg dig och Dö!”
.
Och vet du vad?
Det gjorde jag – jag dog en smula…igen
Och det utan att ens nysa
.
/ Jessica
_MG_0812Editsmall

Ni gör Ont

.

Att vara sjukskriven är en ständig kamp. En kamp att inte låta det onda ta över. För det gör ont – jävligt ont! Att följa med ut på middag trots att 90% av kvällen får jag spendera ståendes vid bordet för att sitta gör för ont!

Att alltid cykla en omväg för att cykla på kullersten gör för ont!

Att bara kunna sova några timmar åt gången för att ligga stilla gör för ont.

Att promenera (och se ”frisk” ut) för att vara stilla gör för ont.

Att träna på gym morgon och kväll för att ha kvar rörligheten och stärka musklerna som håller mig uppe.

.

Att vara sjukskriven är en ständig kamp. Och det gör också ont – jävligt ont!

Att träffa arbetskollegor som undrar varför man inte kommer till jobbet – och som ser tvivlande på mig när jag berättar vad som är fel. Det gör ont att inte bli trodd!

Att få höra: Det är inget fel på henne – hon både cyklar och går. Det gör ont att inte bli förstådd!

Att få till sig: Tänk på vad/hur/var du gör, så ingen irriterar sig på att du tränar! När jag hela tiden kämpar som en galning för att ha kvar rörligheten. Det gör ont att samhället är ont!

.

Att vara sjukskriven är en ständig kamp. Det gör ont – jävligt ont!

Att tryckas ner av alla blickar, av beska kommentarer och av misstron som finns: Är hon verkligen sjuk? Har hon verkligen ont? Det är en kamp att orka! En kamp att leva! En kamp att överleva!

.

Frågan är vad som tynger mest:

Att ha ont eller att ni gör mig så ont…

För det gör ont – jävligt ont!

I hjärtat

.
/ Jessica

Fokusera

Att få träna

Att få vila middag

Att rå över sin tid

Att pyssla i trädgården

Visst låter det härligt!?!

Att ha värk

Att inte orka mer än några timmar

Att inte kunna sitta mer än max fem minuter

Att inte kunna stå stilla

Inte fullt så härligt!!!
Väger det härliga upp?

Inte en chans!

Fokuserar jag på det härliga?

Självklart!!!
Det blir lättare, roligare och känslan av att må bra infinner sig…trots allt 🙂

/ Jessica