Står och äter frukost framför köksfönstret! Inte för att jag är stressad utan för att världen utanför fönstret är så vansinnigt vacker!

Där kommer sädesärlan trippandes och nickar godmorgon! Under kastanjens spirande grönska ligger haren tätt intill stammen och liksom kikar under lugg på mig. Klipper med öronen ibland men är trygg i vetskapen av att i vår trädgård är det ”baravara” som gäller!

Inga höga ljud, inget som stör – endast fågelkvitter och vindens sus!

Jag börjar packa ihop och där i ögonvrån ser jag något. Rödhaken är tätt intill fönstret och liksom för att ge mig extra kraft nickar ett par gånger med huvudet och ser ut som om han ler! Tack!

Kan man få en bättre start!?!

/ Jessica