Nytt på LoveSkara!
/ Jessica
Vi har jättebra sjukvård i Sverige, kanske en av dom bästa i världen. Om vi behöver opereras, tas in på sjukhus och få vård får vi den bästa. Vi har vårdcentraler, vårdgaranti och sjukvårdsförsäkringar. Det är bra – bra med valmöjlighet.
Vad vi inte, per automatik, har är friskvård. Sverige är inte bra på friskvård! Men hallå! Ropar du nu. Det är vi väl? Nje, jag håller inte med. Håller inte med om att friskvård prioriteras, att det finns valmöjligheter, att det diskuteras högst upp bland politiker etc.
Varför är det så? Kan det vara att sjukvård, där lagas något trasigt, vi tas omhand och någon får äran när ”felet” är fixat. Kan det vara så att ”kan två bräder spikas ihop” så är allt frid och fröjd?
Läkare skriver ut mediciner, vi röntgas, vi opereras och inte är det mycket vi styr över själva. Vi har inte mycket att säga till om eller påverka.
Kanske handlar det om makt – kanske om att vi ska veta vår plats – den svenska samhälleliga Jantelagen.
Friskvård handlar om vad som är bäst för just dig, för just mig. Friskvård handlar om att låta dig/mig ta fram det bästa i oss själva. Friskvård handlar om egenvård, med viss stöttning. Och, viktigast av allt: med stöttning av samhället!
Varför ses det då med negativa ögon när vi försöker hjälpa oss själva, bli vårt bästa jag?
Handlar det om makt? Att makten, är rädd, att bli av med…makten?
Friskvård är det viktigaste vi har! Friskvård är friskt!
Att blunda för, och värre motarbeta friskvård: Det är…Sjukt!
/ Jessica
Vissa dagar blir det tydligare
Man slår upp tidningen och det blir tydligare
Jag läser minns och påminns
Jag gläds men med tårar som inte får plats utan måste få rinna över
Tacksamheten fyller mig så det gör ont
Resan är gjord
Så många möten – Så många liv som påverkats – medvetet och omedvetet
Åk inte bara med
Hjälp till att styra
Se – Känn – Utforska – Lev
Hela resan…som är Livet
Livet – en ocean av tid! Känslan – tills det är för sent
/ Jessica
Life – Give Me A Break
Ibland behöver man en Paus
Ibland får man en ofrivillig Paus
Ibland får man helt sonika ge sig själv en Paus
Så länge som man styr över sitt eget liv känns det hanterbart, eller hur? Det är när faktorer vi inte rår över sätter käppar i hjulen som det blir jobbigt. När andra människor fattar besluten och rumsterar om i vår vardag. När vi inte rår över vår egen verklighet – då gör det ont!
Jag är en vanemänniska med ett visst kontrollbehov (stort, enligt vissa). Men det gör mig trygg!
När saker jag är bra på rycks undan och jag får sitta stilla och hantera det – då gör det ont!
I alla fall i början!
Fast det är nyttigt också, till viss del. Ja, kanske inte precis att ha ont 😉 men att Livet ger oss utmaningar. På nåt märkligt sätt så reser vi oss (oftast) efter smällarna, även om vi kanske aldrig blir dem samma igen.
Man blir sårad och ens medmänskliga värde försvinner samtidigt som man börjar tvivla på sig själv fastän man inte behöver. Vad man behöver är att stanna upp, take a break, och BaraVara. Att vänta in sig själv!
Får man vara ledsen då?
Klart man får, svarar dom flesta spontant!
Frågan är snarare om man orkar!
Bland det jobbigaste med att vara ledsen är att gå utanför sitt skal, sin integritet, och svara på alla frågor och försöka att, hjälpligt, beskriva vad som inträffat. Fast man kanske inte ens förstår det själv. Känslor ÄR svåra!
Missförstå mig nu rätt: alla är gulliga som bryr sig! ♥
Jag tar egentligen tacksamt emot det! Självklart känns det bra att folk frågar och kommenterar men…
Då är det bra med sociala medier! Att kunna hantera frågor och kommentarer bakom en skärm och med det skrivna ordet! I tryggheten med bara sig själv som sällskap, där man fortfarande äger kontrollen.
Ibland är det till och med så fiffigt att man just när det behövs som mest får en sån där oöverträfflig kommentar som går rätt in i hjärtat! Som lyfter! Som ger mig ett värde igen! Och det utan att personen i fråga ens visste om att man behövde den – just exakt då!
För ibland behövs det en ego-boost, ibland tystnad och vila, ibland en tisdagskram, ibland ett tut från en bil och en vink, ibland gråt, ibland baravara, ibland den där extra kommentaren
Utmaningen – som varit, som är – består utav att Leva!
Att återgå till Livet, att återfå kontrollen – både kroppsligt och själsligt – det är tungt! Inte alltid, men ofta!
Så…Give Yourself A Break – Du är värd det ♥
/ Jessica
Vad vore vi utan mål?
Ett liv utan mening, riktning och framtid
Hopplöshet i dess fulla utsmyckning
Då är målet räddningen – min räddning
”Du gör väl inte för mycket; jobbar väl inte på för fort; du tar det väl lugnt?” Ni är för söta! ♥
Ja, jag lovar! Har man haft så ont och är så slut i kroppen blir det inte många knop. Men mål det finns det 🙂
Träning – Vision Mål Delmål Utmaning
Utmaningar har jag varje dag – att orka ha ont och ändå röra mig
Första delmålet var första kilometern i riktig promenadtakt och det gick, med envishet och jädraranamma
Andra delmålet var Skara HF:s första hemmamatch och den klarade jag med lite horisontalläge i pausen 😉
Nästa delmål – första riktiga promenaden på 5 km (kommer om nån vecka)
Ett annat mål är att komma tillbaka till gymmet, både för att träna och som instruktör (november?)
Visionen då? Jo, det är P4 träningsbana – självklart anpassat efter mig som kvinna och min historik (våren 2016)
Ibland känns det ändå som man står stilla och stampar. 1 km, 2.5 km, ja inte går det fort inte. Fast resan mot målet är minst lika viktig. Att upprepa det som redan gjorts men göra det bättre – det är tanken.
Kortsiktiga, Långsiktiga och Visioner – alla är dom MINA mål
Vilka är DINA?
/ Jessica
Mattkanter och trösklar
När man är opererad och har ont är att ligga på soffan inget val utan en nödvändighet.
Varje tröskel och varje mattkant är del i ett träningspass!
Mycket tid finns det till att tänka och fundera:
Hur mår jag?
Varför?
Vad vill jag förändra?
Vad har jag för mål?
Hur ska jag komma dit?
Vilka delmål ska jag ha?
Vilken tid får det ta?
Att tänka för mycket är inte bäst
Att tänka för mycket kan göra att du faktiskt skapar problem som inte fanns där från början
Att tänka rätt är en utmaning i sig
Ibland kan vi behöva hjälp och stöd i våra tankar
Hjälp och stöd i att hitta rätta vägar för att må bäst
Att våga fråga om hjälp ÄR en styrka
Jag frågar:
Kroppsform Jessica Kristensson
MW Träning & Hälsa Malin Walette
Hälsostudion Skara Harriet Fryklind
För dom ÄR bäst och jag är värd det bästa
För:
I rörelse mår jag bättre
I rörelse är jag gladare
I rörelse blir jag fylld av endorfiner
Och endorfinerna, dom är kroppens egen smärtlindring
För det handlar inte om att bli bäst i världen – det handlar om att bli mitt bästa jag, inifrån och ut
Det handlar om MIG
/ Jessica
Jag njuter
Av att vilja
Av att orka
Av sociala medier
Av ord som berör, peppar och som får mig att vilja orka
Av er, alla följare
Jag känner tacksamhet för
Alla hälsningar och hejjarop
Alla kort och bilder
Alla igenkännanden och erkännanden
Alla underbara kommentarer i sociala medier
Alla er
Några personer som berört mig, stärkt mig och gett mig stöd och hopp – gå in och läs, följ och ge dom ditt stöd också:
Findus – så klok, underfundig, flerbottnad och härlig med ord är du
Malin – så modigt, så naket, så igenkännande och samtidigt så iskallt glödhett rakt i mellangärdet hårt
Molly Pettersson Hammar – så ung, så klok och en sån viktig röst att uppmärksamma – försiktigt
Camilla Läckberg – som tog en paus från instagram och kom åter med all kraft, så utlämnande fast ändå privat, hon gör oss delaktig i så viktiga frågeställningar, oerhört klok kvinna som balansera sina ord på en knivsegg – du är beundrad
Stina Wollter – Stina, Stina! Du var med på min lista långt innan sista explosionen i media. Du är så mycket mer än instagram. Du är allt! Du får mig att rodna, skämmas och att vilja ha mer: allt på samma gång. Inte ett inlägg vill jag missa – vare sig det är avklätt, påklätt; varmt, kallt; vackrare, vackrast – det är Stina
”Jag trodde jag var stark och trygg men när du blir sviken av personer som du litat på och fått förtroende för rycks det lilla skyddshöljet bort och du står bokstavligen naken. Jag känner mig så lurad och ledsen, använd och utnyttjad. Det svider i halsen av samma svid som svidit så länge jag kan minnas då någon behandlat mig orättvist”
Känner så igen mig i alla ord, som så många känner igen sig i mina – orden är våra, allas, och så viktiga att skriva, att dela
Så Våga
Våga bryt mönstret
Våga tro att du kan
Våga tro på dig själv
Våga gör just din röst hörd
Believe
Och passa på och gör en StinaDans #dansaförstina
/ Jessica