Jag njuter

Av att vilja

Av att orka

Av sociala medier

Av ord som berör, peppar och som får mig att vilja orka

Av er, alla följare

Jag känner tacksamhet för

Alla hälsningar och hejjarop

Alla kort och bilder

Alla igenkännanden och erkännanden

Alla underbara kommentarer i sociala medier

Alla er

Några personer som berört mig, stärkt mig och gett mig stöd och hopp – gå in och läs, följ och ge dom ditt stöd också:

Findus – så klok, underfundig, flerbottnad och härlig med ord är du

Malin – så modigt, så naket, så igenkännande och samtidigt så iskallt glödhett rakt i mellangärdet hårt

Molly Pettersson Hammar – så ung, så klok och en sån viktig röst att uppmärksamma – försiktigt

Camilla Läckberg – som tog en paus från instagram och kom åter med all kraft, så utlämnande fast ändå privat, hon gör oss delaktig i så viktiga frågeställningar, oerhört klok kvinna som balansera sina ord på en knivsegg – du är beundrad

Stina Wollter – Stina, Stina! Du var med på min lista långt innan sista explosionen i media. Du är så mycket mer än instagram. Du är allt! Du får mig att rodna, skämmas och att vilja ha mer: allt på samma gång. Inte ett inlägg vill jag missa – vare sig det är avklätt, påklätt; varmt, kallt; vackrare, vackrast – det är Stina

”Jag trodde jag var stark och trygg men när du blir sviken av personer som du litat på och fått förtroende för rycks det lilla skyddshöljet bort och du står bokstavligen naken. Jag känner mig så lurad och ledsen, använd och utnyttjad. Det svider i halsen av samma svid som svidit så länge jag kan minnas då någon behandlat mig orättvist”

Känner så igen mig i alla ord, som så många känner igen sig i mina – orden är våra, allas, och så viktiga att skriva, att dela

Så Våga

Våga bryt mönstret

Våga tro att du kan

Våga tro på dig själv

Våga gör just din röst hörd

Believe

Och passa på och gör en StinaDans #dansaförstina

/ Jessica

För ganska exakt två veckor sen var jag låg, nedtryckt och uppgiven.

Jag hade ont – både i kroppen och i hjärtat. Både fysiskt och psykiskt.

Mina tidigare inlägg vittnar om detta.

Nu är jag opererad och har fortfarande rejält ont men det går åt rätt håll. Det är bra!

Jag har bestämt mig för att inte låta elakheter, obetänksamheter och samhällets illvilliga jantelag ta över. Det är bra!

Jag kommer inte vara tyst utan kommer fortsätta ge luft för orättvisorna. Det är bra!

Skillnaden är att nu vet jag att jag har ett värde. Det är bra!

Jag dog en smula men nu lever jag – riktigt mycket lever jag

Jag pratar med fåglarna för jag är tillräckligt stilla, länge, länge

Jag står med näsan i Louise Odier rosen jättelänge för jag orkar ändå inte flytta mig

Jag känner doften av dagg, frukt och höst extra tydligt för jag måste stanna och vila ofta, ofta

Jag låter solen värma mitt ansikte för har jag väl landat i en position som bara gör jätteont orkar jag inte ta mig upp

Jag ligger i soffan och ser på bästa serien – Grey’s Anatomy – avsnitt efter avsnitt

Och ja, jag har tur med vädret

Jag har INTE dåligt samvete, jag är sjukskriven

Jag avslutar allt negativt med att ge dig din sista stund i rampljuset

Du som misstrodde mig

Du som gav mig beska kommentarer

Du som pratade bakom ryggen på mig

Du som tryckte ner mig

Nu har du fått ditt

Nu handlar det om oss – vi som faktiskt VILL något

Vi som vill hjälpa oss själva

Ännu är jag inte stark, men vet du?

Jag kommer bli URSTARK!

Så det så!

För:

Jag är något – Jag är någon – Jag är Jessica – och det är jag jäkligt stolt över

även om jag just nu är sjukskriven

Och jag har bestämt mig – tänker inte strutsa – tänker Leva!

För som Mae West en gång sa:

Du lever bara en gång, men om du gör det tillräckligt bra då räcker det

Så du! Jag ber dig bara om en enda sak:

Koppla på hjärnan nästa gång du kommenterar någon annan

/ Jessica